Skillnaden mellan egna och andras pengar

Så här i Nobeltider finns det skäl att påminna om vad Milton Friedman, nationalekonom och mottagare av Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1976 har sagt

Det finns fyra sätt att spendera pengar på.

1. Du kan spendera dina egna pengar på dig själv. När du gör det är du noggrann och försöker få ut så mycket som möjligt av dina pengar.

2. Du kan spendera dina egna pengar på någon annan. Till exempel en födelsedagspresent. Då är du inte riktigt lika noggrann med presentens innehåll, men försiktig med kostnaden.

3. Du kan spendera någon annans pengar på dig själv. Då kommer du garanterat ha en trevlig lunch!

4. Du kan spendera någon annans pengar på någon annan. Då är du varken särskilt orolig över hur mycket pengar det handlar om, eller precis vad du får för dem.

Observera att även om han har rätt i ovanstående så är jag ingen anhängare av alla hans ideer. Jag bara inser att man kan hitta guldkorn överallt och när något säger något klokt så kan jag hålla med, oavsett vem det kommer ifrån eller vad jag misstänker att denne har för agenda.

Ovanstående är något som svenska politiker bevisar mycket väl då de oavsett var de befinner sig på vänster-högerskalan är mycket frikostiga med att slösa med andras pengar. Det får kosta vad det vill att behålla makten. Man kan regera med någon annats budget eller vara styrda av partier man inte vill låta sitta i regeringen. Men så länge man kan betala med andras pengar så spelar det ingen större roll. Detta är ett problem i dagens samhälle, som jag tyvärr inte har någon lösning på (än).

Klimatångestskapare och klimatförnekare

Med alla algoritmer i sociala media som låter oss se mer av det vi gillar och mindre av det vi inte gillar så delas vi upp i olika grupper. Det underlättar för reklammakare men samtidigt försvårar det för att förstå olika perspektiv, bara en så enkel sak som att man kan tycka olika utan att en är dum i huvudet, nazist, klimatförnekare eller kommunist. Ja, det finns kommunister, nazister och de som är dumma i huvudet, men de är inte så många. Hur är det då med klimatförnekare? Jag tror inte det finns folk som förnekat att vi har ett klimat. Då är väl jag klimatförnekarförnekare. Jag tror inte ens att särskilt många förnekar att klimatet förändras.

Det finns också gott om klimatångestskapare. Varför de vill skapa ångest kan bero på olika saker. Men för många som jobbar med klimatfrågor så är det en ekonomisk fråga. De är rädda om sina jobb och maktpositioner. Några har själv så allvarlig ångest så de tror det blir bättre om de delar med sig av den. Andra har helt enkelt för lite att göra, tror jag.

Diskussionen är snarast runt VARFÖR klimatet förändras, hur snabbt och hur framtiden kommer att se ut (i.e går jorden under om X år eller inte). Kan vi då bara tagga ner och diskutera sakfrågan så tror jag vi inser att även om de finns åsiktsskillnader så beror det inte på dumhet eller ondska utan på olika perspektiv.

Jag tror att det är sannolikt att vårt levnadssätt påverkar klimatet. Men jag är övertygad om att vi i historien alltid har haft klimatförändringar, så hela förändringen beror inte på vårt levnadssätt. Sedan istiden har temperaturen höjts med ca 20 grader. Jag är också övertygad om att vulkanutbrott, solstormar och, barnalstrande i tredje världen samt kinesisk produktion betyder fan så mycket mer än om jag gör en flygresa. Därför är det ingen panik om någon väljer att göra något som inte är så klimatsmart.

Som någon sa, om man vill göra det bästa för klimatet ska man inte bli vegan, man ska bli kannibal. Det största problemet som människorna har förorsakat är inte vällevnad, utan överbefolkning. Överbefolkningen kommer sig i huvudsak av att fattiga människor som inte litar på pensionen (eller har möjlighet att spara) måste ha många barn som kan försörja dem när de blir gamla.

Kanske skulle klimataktivisterna, vars mål inte är att skapa ångest utan medvetenhet, vinna på att prata med om klimatförändringar än ”den globala uppvärmningen” som vi här mest bara upplever som den pissigaste sommaren på länge, även om TV envisas med att använda allt rödare färger för att visa temperaturer och pratar om värmerekord i södra Europa.

Men med det sagt så tror jag också vi ska vara beredda på förändringar även i framtiden. Klimatförändringarna kommer att leda till att vi får in insekter och djur som vi inte är vana med. Vi kommer också att få människor som flyttar (flykt eller inte) på grund av klimatet. Det är sånt som mänskligheten måste hantera, liksom mer av extremväder. Jag tror framtidens teknik har större möjligheter att lösa det än vi har med dagens teknik. Utvecklingen går så snabbt framåt och att bromsa den för att ”rädda miljön” är lika korkat som att köra en grillad kyckling till veterinären. Det är bättre att utnyttja och styra de tekniska framstegen för att rädda miljön istället för tvärtom. Ta tex kärnkraften. Hade vi fortsatt forska på fusionsenergi istället för att stoppa kärnkraften hade vi haft betydligt mindre koldioxidutsläpp än idag. Så ja till klimatet och teknisk utveckling. Nej till ångest.

Kvinnoperspektivet har tagit över politiken också

Grovt förenklat så är kvinnor bättre på det sociala spelet, relationer än vad män är. Kvinnor har närmare relationer med sina väninnor än män har med sina vänner. Män är däremot mer tävlingsinriktade än kvinnor så om vi ska vara väldigt förenklande och kanske överdriva lite, så kan man säga att när två kvinnor som känner varandra väl träffas så ”bondar de” genom att baktala en tredje väninna som inte är med. Att de då vågar säga negativa saker om någon, dvs skvallra är ett sätt att visa förtroende och öppnar upp för en djupare relation. Det kan vara svårt för en tredje kvinna att komma in i gruppen. När däremot två män träffas så börjar de dricka öl och tävla, inte bara i kukmätning, även om det kan förekomma. Men de kan skryta, försöka trycka ner varandra för att etablera rangordningen. Vem har längst, är starkast, har gjort mest, tjänar mest (eller minst), dricker fortast, klarar spriten bäst, blir fullast och så vidare. Den som kanske har kortare utrustning kontrar då med att det inte handlar om slaglängd, utan om frekvens (meter per sekund). På så sätt kan bägge vinna. Den ene är bäst på något, den andre på något annat och så har man etablerat en relation.

Sport är generellt något som är mer manligt. Fler män än kvinnor älskar sport, därför att det är tävling. Det handlar, eller handlade traditionellt om, störst, bäst och snabbast. Därför är också tungviktsboxning mer statusfyllt än lättvikt. Tungviktaren skulle förmodligen slå lättviktaren. Därför är VM mer spännande än SM och därför är i många sporter manliga grenar populärare än kvinnliga.

Jag har någon gång sakt att lek-TV, eller dokusåpor som de kallas är kvinnornas motsvarighet till sporten. Där handlar det förvisso om vissa fysiska inslag, men mer om relationsspelet. Därför är det mer populärt bland kvinnor.

I universitetsvärlden fokuserar man på värdegrund istället för kunskaper. Det handlar mer om vem som ska få vara med än vad någon faktiskt presterar/kan.

Jag är medveten om att jag målar med en grov pensel men poängen är som jag började med att säga: Kvinnor är mer inriktade på relationer, män på resultat. Därför är det intressant att se hur politiken förändrats de senaste decennierna, dvs när andelen kvinnor har ökat dramatiskt. Nu handlar tex rikspolitiken mest om vem som vill vara i samma lag som vem, vem vägrar samarbeta med vem och så vidare. Förr handlade det mest om att kunna göra upp med alla och att få till politiska resultat. Därför kunde statschefer kyssa diktatorer eller göra upp med fan själv om det behövdes. Nu kan man åka ut ur partiet om man går på fel möten.

Är den här utvecklingen bra eller dålig? Det kan man tycka olika om, och jag gillar olika åsikter så kom gärna med din.