När man står mitt i livet, funderar man nog lika mycket på döden som på födseln. Man har nått toppen i livet och nu börjar det gå utför. Men tänk om man kunde leva tvärtom?

Det hela börjar med att graven öppnas och liket tas fram. Sen får man likvakan där man istället för att dö vaknar upp.

Så kommer tiden på åderdomshem. Blöja, talförmåga och förmågan att gå är väl kanske samma för barn som för äldre. Men sen kommer minnet och erfarenheterna tillbaks så får man flytta ut från hemma och till sitt eget boende. Man är gammal och klok bara några år efter födseln. Man vet allt men kroppen kanske inte hänger med.Sen kommer medelåldern där man maxar intelligens, erfarenhet och inkomst. Därefter blir man starkare och starkare fysiskt tills man når ungdomen, där man ska experimentera med sin sexualitet och droger, man ska studera innan man får leka några år. Sen kommer småbarns stadiet där man åter får börja med blöja, men den här gången tycker folk man är gullig när man skiter på sig istället för äcklig.

Sen så blir man gosar med och bortskämd av alla under ett år innan man får krypa in i livmodern och ligga där och gotta sig under nio månader innan det hela avslutas med en rejäl orgasm.

Då skulle man i alla fall ha något att se fram emot.