När man är ung har man kraften att göra det mesta. Man kanske också har tiden. Men man har inte pengarna och definitivt inte kunnandet. Hur mycket man än drömmer om att resa, starta företag, tillfredsställa kvinnor eller vad det nu kan vara så har man inte resurserna som ung.

Idag har jag medelålders och har vissa resurser jag inte hade när jag var ung. Jag vet hur jag ska göra allt detta. Jag vet vart jag vill resa. Jag har redan rest en del. Jag har startat några företag och vet hur man göra. Jag har tillfredsställt kvinnor också och gör fortfarande även om jag håller mig till en numera. Så vad det än gäller så har man kunnandet man saknade när man var ung. I viss utsträckning finns också pengarna. Krafterna är nog också kvar för allt det nämnda även om jag kanske inte skulle ge mig på att åka skidor över Nordpolen, fotvandra över Sahara eller något annat extremt. Men det skulle jag inte när jag var ung heller.

Men tiden saknas. När jag inte jobbar så funderar jag på hur jag kan jobba smartare eller hitta extra inkomstkällor. Sen så tar barn och familj sin tid. Utöver det så har jag vissa åtaganden i samhället, BRF, Hemvärnet etc som begränsar tiden som blir över. Man vill ibland hinna umgås med vänner, resa eller bara slappa framför TV:n också. Så viljan att göra allt man ville som ung är inte heller riktigt här.

När jag går i pension räknar jag med att ha tiden som saknas. Men då räknar jag också med att kroppen säger stopp. Så kortfattat kan man säga att när man har viljan, energin och orken, så har man inte pengarna eller kunnandet. När man har kunnandet och pengarna så har man inte tiden. När man har både pengar, tid och erfarenhet så saknar man orken.

Livets olika cykler har sina tjusningar och sina utmaningar och aldrig får man vara riktigt glad. Å andra sidan har man också alltid något att glädjas åt. Skönt att det växlar i alla fall så man slipper ha samma bekymmer hela livet.