Min uppfattning är att skolan ska lära ut kunskaper, inte åsikter. Att ha värdegrundsarbete är inget annat än politisk indoktrinering. Hur fel det kan bli illustreras kanske bäst i DN:s artikel om rektorn i Florida som fått sparken för att ha visat en naken staty (vilket vissa föräldrar kallade pornografi). Men ännu tydligare hur fel det blir avslöjas i en mening som nämner Floridas ”Don’t say gay”-law som innebär att lärare inte får undervisa om sexuella avvikelser.

Utbildningen måste få vara fri, särskilt högre utbildningar. Det får inte finnas hinder för att forska om sånt som är obekvämt. Därför är det glädjande att se att professor Mats Alvesson faktiskt får kritisera värdegrundsarbete, åtminstone inom företag. Eller så är det för att han är på väg mot pension som han vågar göra det.

Min erfarenhet av skolan är att allt för ofta inleds föräldramöten med långa föredrar om hur man jobbar med värdegrund och motverkar mobbning. Kanske är arbetet mot mobbning riktigt framgångsrikt för vid en rak fråga såväl till barn, som till lärare så förnekas att mobbning förekommer.

Samtidigt klagar skolan på att barnen inte lärt sig ett eller annat utan behöver träna mer på något moment. Informationen är väl ok, men det är just det som skolan ska göra. Se till att barnen lär sig rätt saker. Tex studieteknik, men det är inget som verkar förekomma i barnens skolor (tom mellanstadiet).

Min uppfattning är att mina barns värdegrund är något jag vill jag ansvara för. Däremot ska skolan ansvara för att lära dem att tex läsa, skriva, räkna och att kommunicera på andra språk. Skolan ska också ansvara för ordningen under skoldagen.

Om någon använder ett olämpligt ord, kan skolan tillrättavisa eleverna om, men man behöver inte skicka meddelande till alla föräldrar om att ”några killar i klassen använder olämpliga ord” och sedan vid en direkt fråga varken kunna förklara vilka killar eller vilka ord.

Jag är i alla fall glad åt att utbildningsminister Mats Persson är motståndare till cancelkulturen. Det ger hopp om bättring.