Vi en hel åsiktsindustri idag som bygger på att leta kränkningar och motarbeta dessa. Denna kamp mot väderkvarnar ger miljarder i bidrag från samhälle och privata. Därför är det för vissa inom denna åsiktsindustri livsviktigt att förstora alla möjliga kränkningar istället för att faktiskt försöka förstå.

Men vi som inte lever av dessa bidrag behöver ju inte backa näthatet som drivs av denna åsiktsindustri. Och observera, den förekommer såväl till höger som till vänster på den traditionella politiska skaran, både bland män och kvinnor, både bland svarta och vita. Man vill skapa gemenskap utifrån identitet eller åsikt och i sitt hat mot andra identiteter/åsikter.

Just nu är den populäraste fienden, i alla fall i Sverige, ”mannen”. Feminister identifierar den svenska mannen som huvudfiende och rasister den utländska ”mannen”. Men de är överens om att det är mannen som är fienden.

Just därför är det komiskt att feminister (i alla fall parter och regeringar som kallar sig feministiska) med näbbar och klor försvarar importen av unga män från Afghanistan och samtidigt kritiserar ”hustruimport”, dvs thailändska kvinnor som kommer till Sverige för att de träffat en svensk man. Än roligare blir det när man inser att en stor andel av dessa ”thaifruar” kommer för att gifta sig med män som röstar SD.

En god vän som är aktiv inom politiken uttryckte det som att ”det är ungefär samma gubbar på SD-mötena som på thaifesterna”.