Tankar Mitt i Livet, namnet är valt eftersom man när man är medelålders står mitt i livet. Man har i bästa fall ungefär lika långt till graven som till vaggan. Hur är det då att vara medelålders? Jo man måste förlika sig med vissa saker. Man kommer aldrig att bli ung igen. Kroppen kommer aldrig att bli mycket starkare än vad den är. Man kommer förmodligen aldrig mer att uppleva hur det är att hoppa ur sängen utan att det gör lite ont någonstans. Man kommer troligen aldrig mer att ha sex med en ung och vacker kvinna, i alla fall inte utan att betala för det. Skadar man sig så tar det månader att läka, en rejäl baksmälla sitter i i tre dagar. Ett litet blåmärke kan vara i veckor. Kroppen är skörare och svagare. Blir man ordinerad en medicin så kan det vara för resten av livet.

Det gör att vissa får lite panik eller ångest. Många tar MC-kort, köper ny bil, skaffar en älskarinna eller på andra sätt känna sig unga på nytt.

Jag skulle också vilja känna mig ung igen, men samtidigt så förlikar jag mig med att jag är klokare, har en bättre ekonomi och högre inkomst än många unga. Jag har också haft en jävla massa kul som gör att jag har många kul historier att berätta, alla lämpar sig dock inte för barn.

Jag har den erfarenhet som krävs för att få mycket jobb gjort på kort tid och att göra det bra. Jag glömmer inte saker, eftersom jag lärt mig att ha system för att kontrollera vad som ska göras och har goda rutiner. Det man har i huvudet slipper man ha i benen. Jag försvor mig inte eftersom jag vet hur man ställer en klocka och förmodligen vaknar innan den ringer. Jag råkar inte ut för oplanerade baksmällor mitt i veckan, i alla fall ytterst sällan. Jag har en underbar familj och jag har gamla vänner, även om de flesta gamla klasskompisarna ser skitgamla ut. Jag behöver inte göra mig till för att bli poppis, passa in eller få tjejer. Jag kan vara mer av mig själv. Och jag blir inte kränkt av att läsa något jag inte gillar. Likaså kan jag skämta utan att ibland fundera på om någon blir kränkt. Så att vara medelålders har sina fördelar mot att vara ung.

Jag har börjar uppskatta lite långsammare aktiviteter som att se på Netflix, spela schack och att meditera. Men jag gillar fortfarande långresor, och föredrar hotell även om jag klarar av att sova på golvet vid behov. Jag dricker fortfarande en hel del, men kanske inte lika mycket vid samma tillfälle. Jag är fortfarande aktiv i hemvärnet och lyckas med att släpa, dra och bära allt jag ska. Jag styrketränar regelbundet. Ibland funderar jag på att ta upp karaten igen, så kroppen är inte helt slut.

Jag ser fram emot att gå i pension någonstans strax efter att ungarna flytta hemifrån. Jag ser fram emot lugnet och att njuta två boenden, ett i Sverige under sommaren och ett i Spanien under vintern. Jag har blivit för bekväm för strapatserna, även om jag någon gång ibland gillar att ha det enkelt bara för att man ska kunna njuta av vardagen när man åter får det lite bekvämt. Jag njuter inte av en påse obestämbar sörja att äta med vad som helst man råkar ha till hands när man är ute i fält. Men det funkar och det gör att jag kan njuta lite extra av en oxfilé och ett glas rött när jag någon gång ibland får tillfälle till det.

Ungefär så är det mitt i livet. Det är lite av varje. Men kanske mindre av utmaningar och mer av njutningar. Och framtiden har mer fokus på bekvämlighet än nya sexuella erövringar. Ibland kan man faktiskt njuta av att bara vara själv också, men hellre med familjen inklusive hunden.