Jag såg något på Twitter häromdagen som jag förstår som att elever med IQ på ca 70-90 har svårt att hänga med i undervisningen. Det är dock inget nytt problem. Redan för 11 år sedan skrev SVD om svagbegåvad elever. De har helt enkelt för svårt för att lära sig. Samtidigt så har de inte så svåra problem så de får hjälp av tex särskola.
Vissa kommer aldrig lära sig
Det är en grupp elever som aldrig kommer klara universitetet ändå ska de gå i en skola som ska förbereda alla för universitet, inklusive obligatoriskt gymnasium även för de som saknar förmågan att klara det.
Hur löser vi det? Alla kan inte lära sig läsa snabbt nog för att klara texten på TV. En del kommer aldrig att klara sig på Engelska eller kunna räkna ut hur mycket som går i skatt på deras låga lön.
Jag vill inte fastna i detaljerna här med exakt vad man kan lära sig vid vilken IQ, hur många det rör sig om eller att diskutera någon som faktiskt har lyckats. Låt oss bara ena oss om att alla kommer inte att kunna tillgodogöra sig gymnasiet. Varför ska det då vara obligatoriskt med 13 års undervisning? De som behöver det mest, kanske är de som har sämst förutsättningar. Dessutom kanske de inte ens vill.
Vad får det för effekter att ha ungdomar i övre tonåren i en skola där de inte fattar tillräckligt och dessutom saknar intresse för skolan? Lägg dessutom till att de kanske också är de som inte har de bästa ekonomiska förutsättningarna utan hellre skulle tjäna pengar än att sitta i en skolbänk och traggla sånt som de inte förstår.
För mig så låter det som en perfekt grogrund för gäng som vill rekrytera missnöjda unga män, eller för de som vill utnyttja unga tjejer som saknar spänning i tillvaron. Att ge dessa unga människor chansen till legala jobb istället för att låta dem vara gängens förlängda arm in på skolan, eller lära sig tjäna svarta pengar i utkanten av samhället känns som en självklarhet. Varför gör vi inte det?
Alla ska vara lika
I Sverige ska alla vara lika. Allt ska vara normalt. Därför får man inte säga att någon är smartare eller dummare än andra. Därför får man inte acceptera olikheter. Jag är glad att människor är olika, att vissa hellre stiger upp tidigt på morgonen och jobbar fysiskt för att sen få slappna av på kvällen medan andra har mer intellektuella jobb som de kanske aldrig blir lediga från. Verkligheten är ju att bägge delarna behövs.
Verkligheten är också att det är inte helt enkelt att vara mer intelligent än snittet heller. Det är något som tex Mensa jobbar med. Även på personlig nivå kan det vara vissa bekymmer med att vara för intelligent. Tålamodet med de som tar längre tid på sig att fatta prövas, många oroar sig för sånt som den med lägre IQ aldrig orkar fundera på. Även smarta avviker från det som man inte får avvika från, det normala.
Avvikande är kul
Personligen gillar jag det som avviker. Det är mycket roligare än om allt var likadant. Kanske hänger det också ihop med att jag snabbt tröttnar på saker och ting, något som många intelligenta har gemensamt, även om det inte är med på denna lista.