Torbjörn Jerlerup skrev igår på första maj klokt om att Socialdemokraterna måste börja prata ideologi igen om de ska vara ett parti att räkna med. Jag har sagt förr i olika sammanhang att när sossarna var statsbärande så var det deras idéer som diskuterades. Det var falangstrider och alla diskuterade sossarnas politik. Nu är det inga strider inom S, i alla fall inga som syns utåt. Man bara väntar på utspel och sen vidareförmedlar alla de centrala budskapen. Bäst megafon vinner.

Vilket parti är det strider hos? Jo hos SD. Därför växer de och sossarna krymper. Kanske inte i varje opinionsmätning men sett över tid. Det är ganska enkelt att förstå.

Jag tycker dock att Järlerup är ganska grund i sina exempel på ideologiska frågor. För mig verkar det vara mer av dagspolitiska frågor som väl möjligen följer ideologin ”Mer av allt åt alla”. Men. jag ser gärna andra ideologiska grepp.

Man kan tex ta våldet i samhället och diskutera utifrån ideologi istället för att bara tävla om hårdast straff. Anledningen till att våldet är en så het politisk fråga är att staten tagit från oss rätten att skydda oss själva. Därmed blir det statens uppgift att skydda oss. Skillnaden mot till exempel sjukdomar, är att sjukdomar kan och får vi fortfarande söka bota själva. Staten förbjuder oss inte att söka vård utomlands, eller betala för vård.

När det gäller invandring skulle man kunna diskutera mer ideologiskt än att tävla i olika sifferlekar. Tex att utgå från vad som är rimliga krav på den som kommer till Sverige som flykting. Dessa skulle kunna vara tex:
– Att inte begå grova brott. 
– Att acceptera att vår frihet, dvs att man får klä sig (nästan) som man vill och att man får säga (nästan) vad som helst
– Att söka sin egen försörjning om det är möjligt. 
– Att uppge korrekt identitet.

Exakt vad som ska ingå i listan kan diskuteras, men det känns för mig som mer ideologiska diskussioner än att tävla om vem som kan sänka antalet asylsökande mest men ändå brunsmeta motståndarna.

Man skulle också kunna diskutera det här med olikheter. Istället för att vi ska tycka synd om alla utom vita heterosexuella män så skulle vi kunna vara ärliga med att alla är olika. Vi behöver inte låtsas att alla är likadana.

Vi låtsas att alla har samma kroppsform, hudnyans, intelligens, styrka, tro och åsikter. Varför inte acceptera att vi är olika istället. Det finns tjocka, men det är inte fel. Det finns svarta, men de är inte sämre. Vissa är intelligenta, andra inte, men ingen har mer människovärde än någon annan. Vissa tycker ”rätt” andra tycker fel men det är just olikheterna som är värdet, inte att ha rätt. 

Ja det är bara några exempel på där jag tycker man kan ta en mer ideologisk diskussion. Det gäller för övrigt inte bara sossarna utan alla partier som vill spela roll i framtiden.