Politiken måste bygga på att vi vill skapa en bättre framtid för oss alla gemensamt, vilka är då ”oss alla”? Jo det är vi  som bidrar till det gemensamma bästa, utifrån bästa förmåga. Vi gör det i visshet att när vi själva behöver något så får vi den hjälpen. 

Om vi inte vet att vi får hjälp när vi behöver så krackelerar folkhemmet. Då måste var och en se till sig själv först, sen till de sina,  först därefter till samhället.  Då växer klansamhället. Då ökar skillnaderna. 

Vill vi  bygga ett starkt samhälle för alla inkluderade är det samtidigt viktigt att exkludera. Om mina pengar slösas bort på sånt som inte är till nytta minskar min vilja att bidra. Socialdemokraterna har länge trott att lösningen är att ge bidrag till alla, tex barnbidrag och stöd till fan och hans moster. 

Om jag ska välja mellan att lägga en tusenlapp på mina barns framtid eller på kultur för maskar så väljer jag mina barn. Om jag ska välja mellan en jävla sumpmygga eller ett barn i Afrika vinner barnet. När jag upplever att politikerna väljer maskarna och sumpmyggen istället för mina eller andras barn så föredrar jag att själv välja vad jag använder pengarna till. Om man vill göra nåt åt politikerföraktet, börja med att göra nåt åt väljarföraktet. Vi är inte dumma för att vi är väljare, men några av oss tänker själva istället för att bara välja vilka politiker vi ska tro på och sen okritiskt svälja allt som kommer från det partiet eller dess allierade.